Brev till prins Carl Gustaf

Liksom de flesta lärda män hade Kircher en omfattande korrespondens med personer i många länder och i olika samhällsställning. En del av hans korrespondens finns i Rom, där ett projekt, som syftar till att kartlägga den, har inletts (se vidare länkindexet).

Även i Sverige finns det åtminstone ett brev av hans hand bevarat. Adressat är prins Carl Gustaf, drottning Christinas kusin och ställföreträdare, senare kung under namnet Carl X Gustaf. Det har varit följebrev till ett exemplar av Musurgia Universalis, som Kircher av någon anledning sänt som gåva till prinsen. Brevet är daterat i Rom 28 februari 1650 och innehåller, bortsett från snirkliga artighetsfraser, även en del intressanta uppgifter. Bland annat framgår det att Kircher tidigare korresponderat med drottningen själv, och att hon "värdigats mottaga" flera av hans böcker som gåva. Jag har ännu inte kunnat hitta några uppgifter om att de brev, som Kircher ju måste ha skrivit till drottningen, finns kvar. Vilka av hans böcker som drottningen hade i sin ägo och vad som har hänt med dem är också okänt. Inget tyder på att något av de exemplar av Kirchers böcker som finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm skulle ha tillhört henne. Det är också okänt vad som hänt med prinsens exemplar av Musurgia Universalis.

En annan sak som kan utläsas av brevet är att upplagan av Musurgia Universalis uppenbarligen måste ha blivit färdig under någon av de två första månaderna av år 1650.

Varför Kircher sände ett exemplar just till prins Carl Gustaf är inte heller bekant. Kanske gjorde han det på drottningens önskan, kanske ingick det i någon slags diplomatisk verksamhet från Vatikanens eller jesuitordens sida. Det var heller inte ovanligt att författare sände exemplar av sina verk till furstar, som kunde antas vara intresserade av dem. Eftersom furstarnas bibliotek, efter romerskt mönster, ofta stod öppna för, om inte allmänheten, så åtminstone för landets intellektuella elit, så ingick detta i dåtidens internationella tankeutbyte. Vanligen resulterade det också i någon form av motprestation från furstens sida, kanske innebärande en bok-eller penninggåva. Vad orsaken än kan ha varit, så tyder det på att prinsen hade rykte om sig att vara intresserad av musik.

Brevet ingår i en samling dokument som kommer från det numera förstörda Stegeborgs slott, och som förvaras i Riksakivet i Stockholm, där jag hittade det hösten 1991. Det finns tillgängligt både i översättning och i original.